• Start
  • Krokholmens historia

Krokholmens historia

Sjövärnsföreningens historia sträcker sig över hundra år tillbaka i tiden.

Hur allting började

Krokholmens historia börjar 1913, strax före det första världskrigets utbrott, bildades Göteborgs Frivilliga Motorbåtsflottilj, (GFMF). Medlemmarna var försvarsvänliga motorbåtsägare och syftet med flottiljen var att hjälpa den svenska flottan med transporter och meddelandetjänster.

Under första världskriget formades riksorganisationen Sveriges Frivilliga Motorbåtskår, (SFMK), som var en av de första riksomfattande frivilliga försvarsorganisationerna i Sverige.

SFMK ombildades till Sjövärnskåren 1941 och gamla GFMF förvandlades till Göteborgs Sjövärnsflottilj. Därmed blev frivilligorganisationerna officiellt en del av den svenska marinen. Ett av skälen till ombildningen var att SFMKs gamla uppgifter utvidgades till att även omfatta sjökontrollverksamhet och under brinnande krig krävdes att organisationen måste ha officiell status.

Bland medlemmarna i GFMF fanns en viss tveksamhet till att utan vidare låta sig uppgå i marinen – flottiljen hade under decenniernas lopp anskaffat en del tillgångar som man inte ville överlämna till kronan. Av det skälet fördes GFMFs tillgångar till den nybildade kamratföreningen Göteborgs Sjövärnsförening.

2016-05-06 14.55.36

Sommarskola för sjöaspiranter

I och med bildandet av Sjövärnskåren, infördes också marin ungdomsutbildning som en del av verksamheten. Sommarskolor startades vid vilka sjövärnsaspiranterna fick lära sig navigation, praktiskt sjömanskap, signalering och mycket annat. De första sommarskolorna hölls i Hjuvik och på Marstrand, senare utnyttjades främst KA-förläggningar på Donsö, Känsö och Björkö i Göteborgs skärgård. Sjövärnsflottiljen hade således ingen egen hemvist utan tvingades att flytta in all materiel till Nya Varvet när sommarskolorna var slut och sedan transportera ut alltsammans igen nästa år kanske till en helt ny plats. Önskningarna om en egen flottiljstation växte sig allt starkare.

2016-05-06 14.52.56

En lösning på problemet kunde vara Hättan. Flottiljen hade sedan flera år fått utnyttja den gamla lots- och tullstationen där som ytterförläggning i samband med långseglingar och som träningsläger för flottiljens lag inför Sjövärnskårens rikstävlingar. Nu väcktes tanken på att föreningen och flottiljen helt skulle få överta Hättan och där få sin fasta punkt i tillvaron.

Mycket talade för detta. Läget var i det närmaste perfekt med goda seglingsvatten både för nybörjare och mer erfarna seglare. Föreningens segel- och roddbåtar låg sedan tidigare för vinterföring på Skröveln, ett litet skär innanför Hättan, där de sköttes av bröderna John och Birger Berndtsson, Hättans sista bofasta invånare. Problemet var att byggnaderna i den gamla tull- och lotsstationen var alldeles för små. Till en början planerades en utbyggnad av husen men på grund av terrängen runt dem kunde planerna inte förverkligas. Man började då fundera på Krokholmen, belägen omedelbart nordost om Hättan med ett smalt sund emellan.

Gammal bild på Jigg-bryggan

Gammal bild på Jigg-bryggan

Krokholmen, från betesmark till sommarskola

En närmare granskning av Krokholmen visade att den helt visst kunde tjäna som bas för sommarskolorna, den befanns t o m vara i det närmaste idealisk. En snabb efterforskning visade att ön ägdes av Edvin Julius Carlsson och hans hustru Amanda, bofasta på Risön, och att den hade använts som betesmark för familjen Carlssons får.

Kontakt togs med ägarna, förhandlingar inleddes och den 2 maj 1957 inköpte Göteborgs Sjövärnsförening Krokholmen med tillhörande skär, totalt ca 50.000 kvadratmeter, för 5.000 kronor.

Nu ägdes ön. Men där fanns varken byggnader eller bryggor. Flottiljchefen, kapten Anders Hårde, fick uppdraget att utreda behovet av byggnader och annan utrustning och i slutet av maj 1959 framlades ett förslag som skulle ge Krokholmen kapacitet att ta emot 100 aspiranter och 12 instruktörer. Kostnaden uppskattades till ca 100.000 kronor.

Uppdraget att förverkliga planerna gick till föreningens nyinrättade byggnadskommitté, som under ledning av Lars-Erik Larsson satte igång med att inhämta nödvändiga byggnadslov. Parallellt med byggnadskommitténs arbete, arbetade den så kallade tiggerikommittén under Robert Melin med att införskaffa bidrag från alla tänkbara potentiella välgörare.

Fram på vårkanten 1960 kunde tiggerikommittén rapportera att man lyckats skrapa ihop summa 91.000 kronor från olika källor, plus ett stort antal värdefulla inventarier. Bland annat bidrog Ingegerd von Gerber, under många år legendarisk husmor vid Sjövärnskårens lägerskolor på Krokholmen, med fotogeneldat kylskåp och gardiner.

Med huvuddelen av den planerade byggnationen finansierad, satte byggnadskommittén igång sitt arbete. I väntan på byggnadslov, omarbetades och utvidgades det ursprungliga förslaget rätt avsevärt med större förläggningsbaracker, bryggor, vattenreservoar mm.

Den 21 juni 1960 gav Länsstyrelsen i Göteborg dispens från strandlagen och byggnadslov gavs av Tjörns södra byggnadsnämnd den 18 juli samma år. Förverkligandet av projektet kunde inledas.
2016-05-06 14.43.58

Byggnader

Byggnationen skedde i två etapper. Etapp 1 inleddes sommaren 1960 och omfattade nedanstående byggnader som finns kvar än idag:

Trossbotten

Marinkommando Väst skänkte en barack som använts som sjukvårdsförråd vid Göteborgs Örlogsstation. Ursprungligen var den tänkt delas upp till två byggnader; expedition/förråd/mäss samt verkstad, men då ytterligare en barack erhölls från annat håll, beslöts att sjukvårdsförrådet fick bli den första förläggningsbaracken med plats för 36 man.

Slipen

Den dåvarande Chefen för Sjövärnskåren, Kommendör Hamilton, meddelade i september 1960 att flottiljen fick överta en barack från en nedlagd militärförläggning utanför Stockholm – nedmontering och transport fick flottiljen eller föreningen själva svara för. Detta skedde i maj 1961, då Lars-Erik Larsson, en snickare och två värnpliktiga reste till Stockholm, monterade ner huset och lastade det på en långtradare som for till Rörtången. Där lastades husdelarna på båtar för vidare befordran till Krokholmen, där föreningens medlemmar väntade med hammare och spik i beredskap.

Till att börja med användes byggnaden som förläggning men efter det att byggnadsetapp 2 färdigställts användes den som verkstad och förråd för föreningens båtar.

Huset blåste bort i stormen 1969 och i dagens Slipen är det endast golvet och grunden som återstår från den gamla byggnaden allt annat blåste iväg, hamnade i sjön och drev bort – hamnade väl så småningom vid Lövö eller trakten däromkring.

Kajuta/Expedition/Skepparlyet

I februari 1961 fick revisor Malteson i byggnadskommittén höra att Fiskhamnscafét i Göteborg skulle flytta in i nya lokaler. Den gamla cafébyggnaden skulle bli ledig och kunde sannolikt köpas till ett vettigt pris. Huset ägdes av två systrar som bestämt hävdade priset 40.000 kronor föreningen bjöd 7.000 och förhandlingarna tycktes låsta Så småningom gjordes affären upp på den nivå föreningen bjudit från början, inte minst tack vare att de båda systrarna då blev av med ett vitesföreläggande på 50 000 kr som skulle utlösts om inte byggnaden var borta en viss dag. Huset revs av föreningsmedlemmarna och på två dagar lyckades vi med hjälp av en mycket liten paketlastbil forsla allt material i byggnaden tillsamman med diverse inventarier ner till en pråm i Fiskhamnen för vidare transport till Krokholmen. Bilen kunde liknas vid en tusenfoting när ett 20-tal ungdomar hjälptes åt att hålla kvar lasten på det lilla flaket under transporterna.

Hyttan

Instruktörsförläggningen Hyttan inköptes i monteringsfärdigt skick från Svenska Patenthus i åmål den 19 januari 1961 och uppfördes med hjälp av personal från Tjörns Byggnadsaktiebolag. Hyttan inreddes till stor del med inventarier och annat från flygplanskryssaren Gotland. Numera återstår mest speglarna med stålram därifrån.

Kök och Matsal

I likhet med Hyttan köptes matsalen i monteringsfärdigt skick 1961 från Svenska Patenthus. Denna byggnad försågs med källare och redan från början hade vi där ett stort kylrum – kylan kom från en bensindriven kompressor eftersom vi ännu många år saknade elektricitet.

Köket utrustades från början med gasoleldad spis och stekbord samt en speciell gasoleldad kokplatta för uppvärmning av diskvatten, kokning av potatis m.m. För att man skulle slippa lyfta de tunga kastrullerna allt för högt var kokplattan placerad nere vid golvet – en ständig fara för lottornas långa kjolar!

Draget

Den ursprungliga aspiranttoaletten var belägen ca 75m söder om matsalen. Byggnaden är numera riven och platsen används för kompostering av diverse avfall.

Åseda-barackerna

100 aspiranter med instruktörer på ön fick naturligtvis inte plats i de byggnader som uppförts under byggnadsetapp 1. Som väl var fanns i örlogsbasens förråd ett antal åseda-baracker, som använts som förläggningar under kriget. Vi fick låna tre av dessa monteringsfärdiga småhus, som placerades ut på ön som tillfälliga bostäder för grabbarna. Senare fick vi överta barackerna och dessa kom att användas till alla möjliga ändamål på ön men har nu ersatts av permanenta hus.

I början av 1961, fick föreningen nyheten att de två örlogsfartygen HMS Gotland och HMS Ven skulle skrotas. Efter många framstötar, tjat och argumenterande, lyckades föreningen få tillstånd att plocka på sig en hel del utrustning från fartygen. Det inkluderade sängbottnar, möbler, backlagsbord och bänkar, madrasser, kuddar, mattor, diskbänkar, tvättställ mm.

Vintern och våren 1961 var mycket gynnsamma vad avser vädret, vilket innebar att snart sagt alla byggnads- och måleriarbeten kunde avslutas i tid till sommaren.

Den 16 juni 1961 hölls den första sommarskolan för Sjövärnsaspiranter på Krokholmen.

Byggnadsetapp 2 kom att omfatta:

Märsen och Skansen

Båda byggnaderna uppfördes på plats av Tjörns Byggnadsaktiebolag. De rymde från början 36 aspiranter och ett rum för två förmän samt ett tokrum.

I och med färdigställande av dessa byggnader var ”Projekt Krokholmen” klart och byggnadskommittén upplöstes.

 

IMG_4102

Krokholmen idag

Utbildningen vid Sjövärnskårens aspirantskola pågick, när Krokholmen bebyggdes, en hel månad. Det fanns därför inte särskilt mycket tid över för andra organisationer att komma ut till ö, men redan från början startade i liten skala kurser för synskadade ungdomar och unglottor så snart Sjövärnskårens kurs var avslutad.

Sjövärnskåren upphörde att vara en del av Marinen och istället bildades en frivillig-organisation av ungefär samma modell som Frivilliga befälsutbildningsförbundet och andra liknande organisationer. Sjövärnsföreningarnas Riksförbund (SVFRF) bildades och i samband med detta ändrades Göteborgs Sjövärnsflottilj namn till Göteborgs Sjövärnsförening. Självfallet kunde inte den gamla kamratföreningen som äger Krokholmen behålla samma namn utan ombildades till Sjövärnsföreningen Krokholmen ett namn som fortfarande står fast.

Marinen består av flottan och kustartilleriet och båda hade frivilligorganisationer vilket inte var särskilt rationellt de båda organisationerna slogs därför samman och bildade Sjövärnskårernas Riksförbund (SVKRF).

Den ungdomsutbildning som de båda organisationerna hade slogs givetvis också samman och det medförde att det inte fanns plats på Krokholmen för alla ungdomarna varför verksamheten 1986 flyttades till Känsö där den fortfarande bedrivs. Tack vare alla dessa organisationsförändringar finns nu utrymme för de synskadade ungdomarna, scouter, lägerskolor och andra intresserade ungdomsorganisationer att använda ön med alla dess tillgångar i form av byggnader utrustning och inte minst underbar omgivning. Samarbetet med SVKRF fortsätter givetvis som tidigare även om ungdomsutbildningen på grund av platsbrist inte kan genomföras på ön.

Allt underhåll och alla förbättringar som görs på ön utförs av Sjövärnsföreningen Krokholmens medlemmar – ett arbete för en gemensam sak som gjort att föreningens medlemmar kommit att bilda ett väl sammansvetsad gäng som hjälps åt med det mesta. Förbättringar pågår ständigt och eftersom vi nu har tillgång till elektricitet, har egen tillverkning av färskvatten och ständigt förbättrar standarden i byggnader och omgivning kan anläggningen utnyttjas av allt fler ungdomar med gemensamt intresse för sjö, segling och andra aktiviteter som kan erbjudas i denna fantastiska del av Bohuslän.